Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
alla försök att tränga öfver sundet. Efter flere timmars
skjutande blef det slut med vår ammunition, reträtt befall-
des, kanonerna fördes bort, och vår trupp drog sig tillbaka.
Nu stormade ryssarne öfver sundet, sprungo fram utmed
båda sjöstränderna och voro snart på den vänstra i bredd
med oss. Öfversten hade fått en svår blessyr, öfverstelöjt-
nanten och majoren kunde ej mer sammanhålla folket, som
började fly i oordning. Men kapten Grönvall med sin ovan-
liga rådighet skyndade sig efter björneborgarne och r0-
pade: ”Halt"” Fan blef lydd. -”Låten ej skamligt fånga er!
skrek han; ’vänden om, vi skola slå fienden! Dessa ord
verkade. Vända om och med blixtens hastighet kasta sig
på ryssarne var ett ögonblicks handling. Med bajonetter
och gevärskolfvar möttes de uppför backen sträfvande rys-
sarne. Intet skott hördes. Det var ej mer någon vanlig
strid. Döde högades som vedtrafvar eller kastades trillande
ner i sjön. Medan man sålunda tumlade om på vänstra
flygeln, kom underrättelse, att savolaksarne ej mer förmådde
försvara den högra. Ingen egentlig förstärkning var möjlig
att få från de stridande till vänster. Lyckligt undsluppen
den första trängseln, dit jag som ett agn blifvit medförd,
hörde jag major Jägerhorn ropa efter hjälp till höger. Det
lyckades mig att samla en liten hop. Med Jägerhorns bi-
fall och uppmuntran skyndade jag till savolaksarne. Ännu
yrande af den strid, från hvilken jag kom; kastade jag mig
med min lilla trupp 1 fullt språng på ryssarne. Denna ringa
hjälp var nog för de tappra savolaksarne att åter med kraft
amgripa. Efter en stunds strid drogo ryssarne sig tillbaka
öfver sundet.
»Då jag ej mer visste, om jag längre borde stanna kvar,
lämnade jag mitt folk hos savolaksarne, tog grenadiermössan
at en slagen ryss, satte den på min hatt såsom ett seger-
tecken och gick, af oförstånd eller rättare i yrsel, rakt ge-
nom skottlinjen, uppför den flacka backen, till skansen för
att lämna min rapport. Jag mottogs med välvilja af de offi-
cerare, som sutto där, men fick af kapten Grönvall en all-
varsam förebråelse, för det jag gjort mig till skottafla. Flan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
