Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
ryckte grenadiermössan från mitt hufvud och slungade bort
den. Några herrar togo sig en sup ur en fältflaska; den
räcktes äfven åt mig jämte en bit knäckebröd. Så godt -
brännvin har jag aldrig smakat, så godt bröd aldrig ätit.
Under detta betraktades jag skarpt af en officer, som tycktes
vara mycket vaksam. Jag blef kvarhållen i skansen och an-
vänd som springpojke med order till flyglarna och rappor-
ters framförande till dragoner, som sutto färdiga att fram-
föra dem till brigadchefen Stedingk i S:t Michel. Då jag en
: gång återkom från en sådan . beskickning, väcktes min upp-
märksamhet på samme officer, som förut betraktat mig. En
granat passerade nära öfver skansen, och folket hukade sig
ner för det fräsande ljudet. ”Huken er inte" skrek herrn.
Jag gapade på. Strax därefter träffades min man i pannan
af en förlupen gevärskula, som studsade ur såret. En ström
af blod flöt ut. Med ena hamden slog han sig för pannan,
den andra kaståde han om min hals. Jag fattade honom
om lifvet, och utan att vackla sprang han med mig ur skan-
sen. Jag förde honom vidare ned till en däld, där jag visste
en fältskär vara sysselsatt med att förbinda sårade. Under
vägen mumlade han något för sig själf, en bön eller en väl-
signelse, såsom jag tyckte. När jag skildes från honom,
kramade han min hand och sade: ”Tack, min vän! Om jag
lefver, skall jag minnas er Sådan var min första bekant-
skap med då varande brigadadjutanten, den blifvande gene-
ralen von Döbeln.
Affären fortfor alltfort till solnedgången, då ryssarne
drogo sig undan till Kristina, och segern var vår.
» Vid högkvarteret fick jag den oväntade utmärkelsen att
som kurir framföra till konungen rapport om Porosalmi-
segern. Min kappsäck hade gått förlorad vid Kyrö. De
kläder, som jag hade på mig, voro ohyggligt nedsmutsade;
man kunde ej se, hvilken färg de gula benkläderna hade.
Ingen rock, ingen väst, och den blå syrtuten nedsudlad, i
synnerhet af von Döbelns blod. Jag ville såsom en godhet
undanbedja mig denna beskickning; men kapten Grönvall
försäkrade, att i det ärende, hvari jag var stadd, vore jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
