Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
utan orsak för sin naturskönhet prisade nejder, där jag till–
bragt en del af min barndom och blifvit uppfostrad, icke
blott till studier, utan ock till arbete och härdighet, hvilket -
så väl kommit mig till pass. Den kommande lefnadens -
hälsa och styrka grundas mest af den uppfostran, man får
i barndomen. Karl Erik Leestadius, själf en man af järn,
talade aldrig om försiktighet, men väl om klemighet och öm-
tålighet. Pojkarne fingo springa barfota genom snödrifvorna,
om de så behagade; inga bekvämligheter i deras kammare.
Tidigt om morgonen kom han alltid själf med en eldbrand —
i handen, kastade den i spiseln och ropade: »Upp, gossarl» —
Inne i rummet var då ibland så kallt som ute på marken. -
Bläcket, det enda våta, som där vanligen fanns, var sten-
fruset och rimfrost på sängkläderna, där man andats. Gos-
sarne fingo likväl stiga upp genast och göra upp eld åt sig
gsjälfva. Förmodligen gick ham just därför själf och väckte,
att ingen af barmhärtighet måtte göra upp eld åt oss. Att
hugga ved, arbeta i åker, fiska, bärga höj med ett ord allt
slags arbete i orten fingo vi grundligen öfva oss i. Om
hösten vadade man i iskallt vatten och slog starrängar; det
var ofta isskorpa på vattnet om morgonen — dock vadade
vi barfota. Det var en plantskola för missionärer i Lapp- —
marken.
RR +
Cd
Allhelgonadag instundade, och jag skulle till Arvids-
jaur! att förrätta gudstjänsten. Sjöarna voro tillfrusna, men
farliga att färdas. Hade jag haft skridskor, hade färden
varit lätt, ty jag hade en omätlig skridskobana för mig.
Men i Arjeplogs »stad»> fanns blott en skridsko, den min
far i yngre dagar begagnat; den andra var bortkommen.
Att taga denna ena skridsko ansåg jag vara utan ända-
mål; jag rustade mig att gå. Jag klädde mig i full vinter- 1
dräkt med en stor renskinnspäls, tog skinnsäcken på ryg-
gen och yxa i hand. Men som jag sedan första året jag
1 Socken och kyrkby vid Byske älf i Pite lappmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
