Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
X
sund, innan jag komme till Kalön, men jag skulle hafva
hunnit förbi det, innan jag gaf mig ut från land, om jag
ginge på sätt, som sagdt är. När jag nu trodde mig hafva
hunnit förbi sundet och hafva Kalön midt för mig till vänster,
riktade jag kosan tvärt öfver från den bana, jag hittills följt.
Som jag nu gick rakt utåt sjön, såg jag med en viss far=
håga en alldeles klar rymd för mig, i hvilken stjärnorna
speglade sig lifligare än vanligt. Isen är nämligen på som-
liga fläckar mera dunkel, på. andra åter alldeles spegelklar.
Jag gjorde ett ögonblicks halt. »Huru kommer det till, att -
stjärnorna tindra nästan med darrande sken?» tänkte jag.
»Ack, jag har ju stigit på många klara fläckar förut; hvarför
grufvar jag mig just för denna?» Så steg jag till — i öppna
sjön: den var den vida, klara rymden; det var den, som =
stjärnornas darrande sken ville varna mig för, om jag bloté =
hade förstått det. &
Van med sjön, kände jag mig dock utan häpnad i den.
Tole ketsch! var det ord, som undföll mig. Det är lappska
och betyder så mycket som: se där, jag kunde förstå, att
det skulle så gå! Skridskon bar jag 1 ena handen och
handskarna. i den andra; båda delarna släppte jag för att
med flata händerna kunna taga mot mig i fallet och hejda
mig, att jag icke måtte sjunka ned ända öfver hufvudet.
Utan en sådan själsnärvaro hade jag sannolikt icke stått
att rädda. Ty hade jag icke med en öfvad simmares konst
hållit mig uppe i fallet, utan med samma fart som jag kom
ned sjunkit under vattenytan, så hade min skinnsäck, som jag
bar på ryggen, 1 samma ögonblick blifvit fylld med vatten;
ty den har sin öppning ofvantill. Nu skedde det icke, och
säcken, som var tätt sömmad, höll ute vattnet, så att det
blott småningom trängde in genom sömmarna. Hade den
blifvit fylld, skulle den med sm tyngd snart dragit mig åt
bottnen. Ännu utan all häpenhet vände jag mig om till
isbrädden och. sökte att komma upp, men förgäfves: pack-
ningens tyngd hindrade mig att skjuta eller klänga mig upp.
Då försökte jag taga af mig packningen; det var också få-
fängt. När jag på torra landet icke kunde få den af på
ä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
