Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans stoft hvilar i familjegrafven på holmen vid An
karsrum — den enda Tjustjord som ännu är uti familjen
de Marés ägo.
Vid makens död tog hans änka afsked af deras
gemensamma sommarhem och bodde för beständigt i
Västervik i det präktiga hem vid stadens storgata, där hon
och maken så många vintrar öppnat sitt gästfria hem
icke allenast för barn, barnbarn och släktkrets, utan för
alla de vänner, som bodde rundtorn i landsbygden.
Här satt hon, slagen af en sjukdom, som hindrade
henne att gå, i sin stora stol och gjorde upp planer på
hur den eller den fattige skulle bäst hjälpas.
Friska kvistar af vintergröna från de kära
bortgångnas grafvar bar hon alltid vid sitt bröst, och här slutade
hon den 20 dec. 1886 sin åttioåriga lefnad.
Hon öfverlefdes af den son, som ännu höll samman
hela den de Maréska rikedomen och glansen sedan
fordom, och hon slapp bevittna uppfyllandet af hennes
makes spådom, att allt detta ej skulle räcka i tre
generationer.
Under hela sitt äktenskap hade hon funnit det
naturligt att vara sin man undergifven och att vara nöjd med
hans styrelsesätt i det ena och andra afseendet. Många
strider och förvecklingar undvekos sålunda emellan
dylika forna tiders makar, och mycken frid och trefnad
vanns genom detta tillvägagående.
Efter brukspatron Baltzar de Marés frånfälle flyttade
änkan efter hans son Gustaf på Nygård, Henriette
Cron-stedt, till Marieholm år 1883.
Äfven hon var ett exempel på huru herrarne de Maré
alltid valde sig vackra, goda och fogliga fruar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
