Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blefvo älskade och vördade såväl inom som utom hem
men, och som gjorde dessa till angenäma och eftersökta
samlingsplatser för både gamla och unga.
Den de Maréska gästfriheten var storartad och den
förnämsta i vår ort, där familjen äfven i detta afseende
länge intog en ledareställning.
Då fru Henriette de Maré den 23 oktober 1894 afled
i sitt hem i Linköping, öfvertog hennes äldste son,
brukspatron Hugo de Maré Marieholmshemmet, sedan han
lämnat sina ungkarlshem först på Tofverum och sedan
på Nygård. Länge fick han ej njuta af trefnaden på
Marieholm, där han efter svår sjuklighet dog den 6 dec.
1897.
Vänsäll och stark, hade han lefvat ett mera obundet
världslif, men inför döden visste han att böja sig för ett
högre lif än det jordiska. Vid hans graf talade
Lofta-prosten Holmberger ord, som äro värda att minnas.
Han sade bl. a.: “Att lefva som den aflidne, det kan
mången, det manar jag eder ej till, men att dö som han
det önskar jag, att ni alla kunde“.
“Han var en man både i ondo och godo“, var äfven
det vittnesbörd, som prosten Holmberger med tårfyllda
ögon aflade om Hugo de Marés efter långt lidande
luttrade och afsomnade fader, brukspatron Gustaf de Maré
på Nygård.
År 1898 inköptes Marieholm af Hugo de Marés
yngste bror kapten Karl de Maré och hans fru Harriet
Kjellberg, hvilka till år 1913 bebodde stället, där de
uppehöllo de gamla traditionerna af gästfrihet och
vän-sällhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
