Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa dödsfall föranledde poem om “Lefnaden“ och
om “Det ljufva men vanskeliga Hoppet“ samt slutligen
öfver hela sorgeåret 1829. Härpå följer en liten poetisk
utgjutelse kallad “Hjärtats tröst“ och en längre “Min
Ottos röst ljuder lefvande för mig“.
Nog hade den sörjande mer än nog af omsorger och
arbeten att syssla med, och minnet af hvad hon förlorat
fick ej helt uppsluka tid och krafter.
Tyvärr hade baron Lybecker ej efterlämnat något
porträtt, hvars anblick kunde fröjda de efterlefvande.
Orsaken härtill var, att han en gång på en
gästgifvare-gård fann ett porträtt af sin bäste vän. Af rädsla för
ett liknande öde beslöt han att aldrig låta afkonterfeja
sig själf.
Man var förnäm i seder och tänkesätt, så som det
denna tid var vanligt.
När gamla friherrinnan Lybecker, född v. Knorring,
söndagligen for till kyrkan, följde betjänten efter henne,
bärande psalmbok och näsduk. Hon bodde ju också på
Åkerholm eller Bjursund, hvilka gods lågo nära sina
kyrkor.
Från Forsby är det en mil till kyrkan, hvarför
kyrkobesöken ej voro söndagliga, utan ibland ersattes med
gudstjänster i skolsalen eller i salen på Forsby.
Emellertid var Forsbyhuset gammalt och ej nog
rymligt för den stora familjen. År 1830 påbörjades om- och
tillbyggnad af detsamma. När taket var borttaget i
januari, kom ett svårt regn, som gjorde skada i de nedre
rummen. Envåningshuset blef nu påbyggdt med ännu
en våning, och en stenlagd altan lades mellan båda
sido-flyglarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
