Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu hade den uppväxande ungdomsskaran godt
utrymme, och husets kända gästvänskap anlitades,på allt
sätt. Varmhjärtad, liflig och mycket kärleksfull, var
friherrinnan Lybecker på samma gång, liksom fadern,
ofantligt punktlig och ordningsam i allt.
Enligt tidens seder sändes enda sonen Gustaf tidigt
bort i pension i Stockholm. Han brefväxlade flitigt med
sina föräldrar, och i ett ännu gömdt bref omtalar han
hur han af en kamrat lånat — 12 skilling och ber om
hjälp att återbetala lånet, hvilket naturligtvis beviljades,
dock med följande förmaning från modern: “Min gosse,
min gosse, du vet att din far och jag arbeta sträfsamt
för alla våra barn — och det göra vi gärna — men då
vilja vi ock att våra barn skola vara sparsamma och
framför allt akta sig för skulder“.
Med sparsamheten som grundval kunde friherrinnan
Lybecker vara storslaget frikostig, då det gällde att
hjälpa, där så var af nöden.
Hon var enkel i sitt uppträdande, men detta paradt
med stor värdighet, och var städse ett föredöme i
pliktuppfyllelse, redbarhet och gudsfruktan.
Sina barn lärde hon, utöfver hvad de själfva hunnit
se och erfara, att hålla deras faders minne heligt.
Jularne på Forsby gåfvo anledning till flera
lustbarheter, då huset i veckor var fylldt af gäster.
Men så voro tillredelserna till julfirandet långsamma
och besvärliga.
Ännu tills hon var 80 år, förestod friherrinnan själi
alla slakter och julberedelser, liksom ljusstöpning, bak
m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
