Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betänklig angående Stensnäsarrendet“ och hade afrådt
detsamma, då Lewenhaupt och Lundstedt komrno
resande till Odensviholm för att där göra upp affären.
Lundstedt ämnade efter de 15 arrendeåren köpa gården,
och ville Lewenhaupt sälja den förut, borde Lundstedt
njuta ersättning.
Stensnäs såldes också 1796 till brukspatron Hultman
på Ed, hvilken Lundstedt anmält som lika säker köpare,
som den andre spekulanten, baron J. C. Adelsvärd.
Största punktlighet och ordning herrskade öfverallt
på Odensviholm, där hvarje dag hade sin bestämda
indelning.
Så var lagmannen hvarje förmiddag ute på åkturer
mellan sina olika gårdar, väl inseende sanningen af det
gamla ordstäfvet om husbondens vakande öga. På dessa
turer var han iförd höga stöilar, men till middagarne
uppträdde han i knäbyxor och skor samt hvit väst med
stora bandet och kraschan. I regel var han gråklädd.
En gammal betjänt, äfven i knäbyxor och pudradt hår
i stångpiska serverade. Frukost bjöds kl. 8 f. m.,
middag kl. 1, té serverades vid ett porslinsbord kl. 5 e. m.
af någon bland de unga släktfröknarne. Kl. 8 e. m. var
souper. Det bjöds alltid på mycken och god mat med
vin till. Hur många gäster som än voro samlade, så
annonserades middagen ej på annat sätt än att
lagmannen, när minutvisaren på klockan hunnit till ett, sade:
“nu, mitt herrskap!“ hvarpå han öppnade middagståget
med den förnämsta damen. Och då de väl hunnit ned
till matsalen hände det aldrig, att ej allt där var redo.
Hvarje söndag voro alltid prostens middagsgäster
hos lagmannens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
