Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På “Solberget“ bor rättaren på Kulla och i Oppeby
finns på en hög kulle ännu en gammal by, nu
förvandlad till statarebostäder.
I de aflägsna beteshagarne mot skogstrakterna var
det på 1840- och 1850-talen godt om vargar. Vallhjonen
som alltid medföljde den betande boskapen, brukade
skrämma bort odjuren med skrammel af grytlock o. d.
En gång fingo de höra ett rysligt råmande och ilade
till den plats, hvarifrån detta utgick. Där funno de
boskapen uppställd i spetsig vinkel med en lada som
bakgrund. Inom denna borg voro kalfvarne infösta, under
det att mödrarne med sänkta horn gjorde sig redo att
försvara sina ungar. Djuren veta ofta bättre, ha
varmare hjärta och större mod än vår tids förslappade
människor.
I dessa tider, dä vi ofta se hur stora gods
sönder-styckas i mindre bitar till smågårdar, torp och
lägenheter, kan det ju ha sitt intresse att äfven höra huru
ett stort gods, för cirka 70 år sedan bildades, af ett
flertal sammanförda mindre gårdar, byar och skogslotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
