Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wennerbergska grafven.
NÄR vi med blickar och tankar följt ett människoöde
genom lifvet, blir ju grafven den punkt, där den
jordiska blicken stänges, och där vi förhoppningsfulla
eller undrande stanna. En vandring bland grafvar,
hvad är väl människolifvet annat? Hvad allt har icke
en kyrkogård att säga oss, då vi på dess vårdar läsa
det ena kända namnet efter det andra! En kyrkogård
på landet, där naturen slösat sin fägring, och där solen
sakta dalar en vacker sommarkväll, är bland det mest
stämningsfulla, som kan beröra en människosjäl. Där
finner man, som vid Odensvi, hur den mäktige
sockenpatronen hvilar inne under kyrkans hvalf, hur den
vördade läraren, som själf låtit uppteckna sitt symbolum:
“Herre, du leder mig efter ditt råd och upptager mig
på sistone med ära“, åtminstone har sin grafskrift på
själfva kyrkans murar, men hur en nyare tid har valt
sina hviloplatser under trädkronorna ute i Guds fria
natur bland sina “jämtkristna“ bröder och systrar.
Bland Odensvi många grafvårdar reser sig på
kyrkans östra sida en hög minnessten med följande inskrift:
GUNNAR WENNERBERG
1817—1901.
“Soli deo Gloria.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
