Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Generalen vände sig om på klacken för att gå, då
han hejdades af en gammal man. “Herr general“ —
började denne. “Hvad står på?“ utlät sig Pechlin barskt.
“Jo, herr general, den där“ — pekande på den nyss
belönte — “han har kört i samma fåra både upp och
ned hela tiden. Vi ha däremot plöjt nya gång efter
annan!“ — “Hvasa!“ — utbrast generalen — “åh, jaså,
hm hm“ — och så lyste det till i ögonen på Pechlin:
“behåll du din dukat, din skälm! Den, som har lyckats
lura Pechlin, han är minsann värd sin belöning.
Vanstad blef, när det kom i händerna på major
Fredrik Henrik Rothlieb, snart helt förvandladt. Då han,
efter upphördt arrende på Lidhem, ditflyttade med mor
och syskon (år 1786), började han det intensiva arbete,
som resulterade i nya byggnader, stenfria, utdikade
åkrar, trädgård och planteringar, en ny brygga, 80
alnar lång och 4x/2 aln bred, i form af ett T med
där-uti inrättade fisksumpar.
I slutet af den långa allén från mangårdsbyggnaden
upp mot en kulle ligger en åttkantig paviljong i två
våningar. Själfva huset var i två våningar med
flygelbyggnader.
Till alla sprängningar på gården åtgick årligen 1
centner krut i 20 års tid*).
När man därtill lägger major Rothliebs stora
intresse för bokligt vetande och hans godhet mot sina
släktingar, allt under det han själf i många år led af
stor sjuklighet, så må man väl i flera afseenden anse
honom för en särdeles berömvärd personlighet.
Efter major Rothliebs död (1805) beboddes Vanstad
* Ekbeeck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
