Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade göra till sin fru, fast han efter många om och men
inte kunde få fram denna vilja. Det var ett ovanligt
fall för honom. Och det var bara att finna sig.
Så småningom blef huset åter såldt, och det dröjde
inte mer än en tjugo år förrän det hade kommit igen i
sin gamla släkt.
Ett sådant där gammalt kärnhus af skogens gröfsta
timmerstockar behöfver stå på stadig grund, och visst
stod det, men det sjöng och susade djupt inne i dess
innersta hjärta, då en grefve och en grefvinna
Lewen-haupt åter togo det i besittning.
“Minns du, minns du?“ hviskade det i vråar och
hörn.
Bottenvåningen skulle hyras ut till en snäll gammal
fru. Men dörrarne voro för smala för hennes stora
möbler, och trösklarne voro för höga för hennes gamla
ben, och hon ville ha dem ändrade. Grefvinnan höll af
den gamla frun och ville gärna ha henne hos sig. Men
hon försakade denna önskan, “ty“, sade hon, “genom
de dörrarne har excellensen, min morbror gått, och då
kan fru Brandelius också gå där.“ — Och de förblefvo
orubbade.
Grefvinnan var född på Nygård vid Gamleby och
var dotter af en äktsvensk krigare, general Sixten Sparre
och dennes maka Karoline Lewenhaupt med föräldrar af
samma namn, ehuru modern var franskfödd.
Adélaide Sparre fick som barn först af allt lära sig
att lyda och hafva vördnad för föräldrar, lärare och
öfverhet. Hon fick också lära sig att hålla tro och
lof-ven på alla håll, och hon blef således fostrad i gamla
svenskmannadygder, sådana som nu äro svåra att hitta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
