Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om somrarne for grefvinnan gärna omkring och
hälsade på sina vänner på Tjustgårdarne. Hennes
ekipage med de hvitfödda hästarne kände vi alla. Röda
voro hästarne i hufvndena, blå ögon hade de, och svarta
voro deras svansar.
År 1870 var en hel liten Tjust-koloni nedrest till
Ronneby brunn. Bland dem var grefvinnan Lewenhaupt
med sällskapsdam, kammarjungfru, kusk och hästar. De
senare väckte en sådan uppmärksamhet, att åskådare
dagligen infunno sig utanför stallet, hvars spiltor
värdinnan låtit — tapetsera.
Många glada upptåg, skämt och utfärder hade man
där nere i den härliga Blekinge-bygden. Men en vacker
dag voro allas ansikten fördystrade och allt skämt
för-stummadt.
Det hade kommit telegram om fransk-tyska krigets
utbrott.
Den gången voro sympatierna på Frankrikes sida
och öfvertygelsen om fransmännens slutliga seger
ganska viss. Grefve Lewenhaupt besökte just då sitt hem
i Elsass, hans son Gustaf var anställd vid vår legation
i Frankrike och hans son Sixten kadett vid Karlberg.
Den sistnämnde skyndade att ställa sig till sitt franska
fosterlands tjänst.
I stället för segrar inträffade, som vi veta, nederlag
för fransmännen.
Först flydde gamle grefve Lewenhaupt från
Strass-burg, där hans hem var utsatt för tyskarnes
bombardemang, till Paris. Hela sin lefnad hade han fört ett
bekvämt och omhuldadt lif bland sina böcker och ej
mycket bekymrat sig om praktiska ting. Genom uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
