Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På Stensnäs, hos barndomsvännen Honorine
Adel-swärd, gift Stackelberg, hos familjerna Fleetwood, Raab,
Nordenfalk, de Maré, Sparre och ej minst hos Rydströms
på det närbelägna Segersgärde gästade i synnerhet
gref-vinnan, men äfven grefven ibland.
Det gick gladt och muntert till där grefvinnan var
med. Mellan Segersgärdes ägare och henne flög det
kvicka skämtet som bollar mellan lekande barn.
En vurm hade grefvinnan, och det var gamla
papper.
Hur många, många gånger har jag ej önskat det
jag under hennes lifstid börjat samlandet och
utgifvan-det af mina Tjust-minnen. Hennes intresse och hjälp
hade varit mig ovärderliga, och med sitt goda minne och
alla sina gamla förbindelser i orten skulle hon bidragit
med ett rikt material af sägner och historier.
Liksom grefvinnan älskade allt gammalt,
intresserade hon sig också för de gamla. “Alla människor
skämma bort barnen och ordna för dem“, brukade hon
säga. Och så beskyddade hon särskildt de gamla och
orkeslösa.
Lovisa, som var sin matmors betrodda hjälp i ñera
fall, brukade “taga emot“ nere i köket, och där fann man
ofta en snygg och sirlig, liten eller stor gumma, sittande
framför en väl rågad tallrik, vid hvilken en blank
riksdaler låg som “påbröd“.
Två trappor upp hade grefvinnan sina gästrum och
en stor vind, där kistor och skåp voro fyllda med alla
möjliga intressanta saker, mattor, pälsverk, sidenstycken
och klädningar, spetsar och broderier m. m. Hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
