Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vår genomgicks innehållet och blef luitadt och piskadt
eller dammadt. Annars låg det orördt.
Hade grefvinnan en klädning, som hon tyckte om,
så begagnade hon den till slut, sådan den första gången
syddes, och det var alltid för hand.
Hennes underkläder voro af linne och utan
broderier och veck. De strökos ej utan endast manglades.
Fina hvita bomullsstrumpor och lågklackade eller
klacklösa skor begagnade hon, då ej små fina stöfletter
be-höfde bättre skydda hennes sällsynt smala eleganta
fotter mot snö och köld.
Någon sällsynt gäng, t. ex. vid sonen Gustafs
bröllop med Anna Stackelberg, såg jag henne i stor toilette,
och jag minns ännu den vackra blå klädningen —
moire antique — med ett förtjusande spetsverk öfver
bröst och framvåd. Det var klostersömnad af finaste
tråd med blommor och knoppar och blad, som här och
där dock voro ganska höga. Fordom hade dessa
spetsar suttit på en dopdräkt, och deras make lär endast
finnas i Louvre’s museum. En rikedom af smycken,
ibland ända till 3:ne brocher öfver hvarandra, utmärkte
grefvinnans toilette, då hon var finare klädd.
Gick hon på besök till någon af sina gamla
skydds-lingar, var hon gärna insvept i en vid rundskuren kappa,
under hvilken hon hade lätt att dölja en eller annan
“förning“. —
Hennes hälsning bestod alltid — äfven på gatan, då
hon ansåg att så kräfdes — i en djup och sirlig
nig-ning.
Äfven som vuxna kräfde hon vördnad af sönerna,
och jag minnes hur de långa ståtliga herrarne kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
