Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Botanik. Historia. Tobaksstatistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTANIK. HISTORIA. TOBAKSSTATISTIK 9
kännedomen om den nya läkeörten, vars kraft att bota
allehanda sjukdomar, t. o. m. kräfta, Nicot utbasunade.
Växten fick därav namnet »Nicotian-örten» (herbe nicotiane),
ett namn, som användes i vida kretsar och som slutligen
upptogs av Linné (1753) såsom benämning på hela släktet
(Nicotiana). Från franska hovet, där tobaken först
nyttjades i form av snus, spreds dess bruk vida. Redan 1560
inrättades en snusfabrik i Sevilla. Rökning infördes något
senare (vid slutet av 1500-talet) genom sjömän först i
Spanien, kort därefter i England (1580). På många olika
vägar kringfördes det nya läke- och njutningsmedlet i
Europa. Särskilt under 30-åriga krigets tid, då folk av snart
sagt alla europeiska nationer samlades vid härarna, från
vilka många till sina hemorter medförde ätskilliga
lärdomar från lägerlivet — bl. a. även tobaksbruk — spreds
nämnda bruk bland gemene man över nästan hela vår
världsdel. I Sverge hade bruket att röka eller — som
det först nämndes — supa tobak inkommit med studenter,
som — enligt tidens sed — vistats vid utländska
universitet; ett konsistorieprotokoll i Uppsala (av 1629) berör
nämnda förhållande. Professor Johan Frank därstädes
utgav 1633 en avhandling om Nicotianaörtens framstående
medicinska egenskaper. Större spridning bland svenska
folket vann rökningen genom soldater, som återvände från
30-åriga kriget. Tuggning och snusning kommo hos oss
senare i bruk.
Tobaken hade, såsom de flesta nyheter, sina
lovprisare — både på prosa och vers — liksom ock sina
vedersakare. Bland de senare märkas en del furstar,
regeringar och präster, som ville skydda sina folk och
församlingar mot ett i deras ögon skadligt missbruk. Påven
Urban VIII bannlyste år 1624 dem, som snusade under
gudstjänsten, då man nämligen överraskat präster med
att under mässan bjuda varandra snus inför altaret.
Konung Jakob I av England skrev en avhandling (»Rökhataren»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
