Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den senaste tidens rättstavningsrörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måhända är det icke häller lämpligt att hysa några betänkligheter
i fråga om en reform, genom hvilken hvarje vice genast vinner
rätt till epitetet vise och hvarje fånges cell utan vidare blir säll.
Ändringarna stå likväl icke ensamma.
Till hvilket område än vår tanke vänder sig, mötes den
af ord, vanliga och oumbärliga, som genom den nya årdningen
tvingas att byta om sjick ock jestalt. Gott och ont, glatt och
sorjligt, sjämt och alvar — allt får ett främmande utseende,
när vi betrakta det genom de glasögon eller, för att tala mera
modärnt, den pängsné, som Rättstavningssällskapet med välvillig
hand sätter framför våra ögon. Vi må tänka på männisjor eller
jur eller väkster, på höga bärj eller på jupa dalar, — allt ter sig
som nytt. Vi må med målaren tala om sjangertavlor och
portretter, eller med poeten sjunga om morgondags- (d. v. s. -daggs-)
pärlan, som sjimrar på blommans själk, eller vi må i allra
nyktraste prosa jöra afärer med en lantmann om ett jött slaktjur
— ändringarna äro där. Vi kunna lyfta vår blick upp till
sjyarnas och rängnets regioner, ja, låta den aningsfullt höja sig till
och med åvan fiks-sjärnornas valv till värds-altets högste härre,
nya former möta oss däruppe, lika visst som de åter vänta oss,
när vi rikta blicken nedåt till den avgrund, där vårt släktes
lede fiende jävulen, den ock lusifer kallas, har sitt mörka
tillhåll. Allt ifrån vår moders första viskning intill salm-juden vid
den grav, vari vi skola finna vår sista vila, följa dessa sällsamma
ordsjepnader oss troget genom både juft ock lett.
I sammandragen form har det föregående stycket lemnat
läsaren en rad exempel, ur hvilka han kan inse arten och
omfånget af Rättstavningssällskapets omdaningsplaner.
Mången skall nog efter denna mönsterbit anse sig ha rätt
att affärda hela det nya programmet med ett kort: Vad tyks?,
tecknadt så enligt sällskapets ortografi. For min del finner jag
emellertid programmet ingalunda rättvist bedömdt och ännu
mindre definitivt nedgjordt genom ett dylikt godtköpsargument, som
endast i så måtto förtjenar beaktande, som den naturliga känslan
ju måste ha sitt ord med i hvarje praktisk fråga. Ganska många
af de nyss anförda ordformerna — likväl ingalunda alla, såsom
jag nedanför skall söka visa — äro ur principiell synpunkt fullt
befogade; det vore sålunda att önska, att de en gång komme
till väldet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
