Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lämpligheten eller olämpligheten af en radikal reform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ängelsmän nu träla under skriftsystem, till den grad invecklade
och svårlärda, att vårt så illa klandrade stavsätt i jämförelse
därmed måste anses ganska enkelt? Nej, en fast ortografi är lika
farlig som en fast statsförfattning. Båda leda efter hand till
outhärdliga förhållanden och sluta lätt med — revolution.
Så mycket är likväl sannt, att det för ortografien, lika visst
som för statsförfattningen, är mycket olyckligt, om den är mindre
fast än ändrade tidsförhållanden göra oundgängligen nödigt. Men
i samma mån vi lyckas undanröja den brist på motsvarighet
mellan tal och tecken, som ännu vidlåder vår skrift, i samma
mån skall ock vacklandet bli mindre. Fasthet vinnes blott genom
förnuftsenlighet, och när man en gång hunnit fram till en förnuftsenlig
skrift, d. v. s. till en sådan, som motsvarar det för tillfället
rådande språket, då skall den ock vara fritagen från andra
rubbningar än sådana som vållas genom språkets egen ytterligare
utveckling. Men ändringar i språket tima ytterst långsamt. Om
reformationstidens författare hade användt vår nuvarande
ortografi, så skulle afståndet mellan denna periods språk och vårt
eget synas mycket mindre än det nu förefaller oss, när vi kasta
en blick t. ex. i Gustaf I:s bibel eller i Peder Svarts krönika.
Från den tid då världen skapades intill nu har aldrig en
kosmos, ett ordnadt helt, kommit till stånd utan att ha varit
föregånget af ett kaos. Men om vi besinna detta, så må vi icke
häller glömma, att vår värld framgick ur djupets mörker icke på
en dag, utan på sju. Må också rättstavnings-skapelsen få sönderfalla
i skilda perioder; endast så tror jag att slutet kan bli
»ganska godt». Om hvarje människoålder bringar reda i
några få språkljuds beteckning, så gör den nog. Man kommer
då visserligen icke så fort till ro, men å andra sidan har då icke
häller reformen ingripit störande i något allvarligt samhällsintresse.
För öfrigt kan om bristande stadga i ortografiskt hänseende
intet bättre sägas än det J. Humble i sin skrift om Rättstavningsreformen
en gång (1876) yttrat: »Vacklan är på alla lifsområden
ett godt, förutsatt att man vacklar hän mot ett bättre».
Det må här särskildt framhållas, att så väl Humble som
övriga den äldre tidens reformvänner ständigt betonade, att »den
största varsamhet är nödvändig vid införandet af äfven de mest
berättigade förändringar i vår stavning». Så framför allt
Hazelius, rörelsens ypperste målsman, så jämväl Almkvist, från
hvilken de citerade orden äro hämtade, så Leffler och andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
