Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Etymologisk och fonetisk stavning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skriften, är man naturligtvis skyldig att till en viss grad bemöta
den med undseende. Men detta icke därför att den
representerar ordets etymologi, utan därför att den representerar det för
tillfället gällande skrivbruket. Den ortograf, som i strid mot
bruket och i strid mot det rådande uttalet vill stava efter gångna
tiders uttal eller skrift och återinsätta ljud som försvunnit — en
sådan kan ej numera vänta gehör i den vetenskapliga
diskussionen.
Vi ha kommit in under den fonetiska stavningens
herradöme. Man bör skriva hvad man hör, och intet annat — så är
nu våra ortografers valspråk. Till och med de som skarpast
uppträda mot en långt utsträckt tillämpning af dessa läror, finna
sig dock nödsakade att börja med erkännandet, att »fonetici äro
vi ju alla».
Särskildt går Rättstavningssällskapet ut från denna grundsats.
Väl säger Lundell på ett ställe i sina föreläsningar, att
»grundsatsen att man skall rätta skriften efter uttalet är såsom grundsats
oduglig, orimlig». Men detta påstående är väl riktadt endast emot
dem, som ville fordra att skriften skulle uttrycka allt hvad örat
hör: röstens tillfälliga tonfall,, små skiftningar i vokalernas eller
konsonanternas klang, och dylikt. En så långt gången fonetism
vore till praktiskt bruk omöjlig, och ingen har väl häller yrkat
därpå. Hela andan i Lundells föreläsningar röjer honom såsom
en uppriktig fonetiker. Han skulle säkert känna sig illa till
mods, om någon ville dömma hans ståndpunkt efter nyss anförda,
ur sammanhanget lösryckta citat, i stället för att hålla sig till
hans på ett annat ställe med fetstil tryckta yrkande, att »skriftens
uppgift, närmare bestämd, är att ljud för ljud, bokstaf för bokstaf
följa talets ström».
Lyttkens och Wulff stå likaledes i teori helt och hållet
på fonetisk botten, om de ock i sitt förslag mycket mer än
Rättstavningssällskapet jämka sig efter gällande sed och i de allra
flästa fall ha säkert öra för den naturliga språkkänslans fordringar.
Man vill alltså icke tynga vår skrift med nya akcenttecken,
som utan motsvarande vinst blott skulle göra den mera obekväm.
Man önskar icke häller att öka antalet af dess bokstäver, låt vara
att man nogsamt inser, att t. ex. det korta u-ljudet i full är ett
annat än det långa i ful. Ja, af alfabetets 28 tecken kan
Rättstavningssällskapet till och med sätta de fyra (c, q, x, z) på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
