Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värkligt och formellt sammansatta ord - Afledda ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
igenkännna en sammansättning. Det ger blott akt på, huruvida
ordet kan uttalas med mer än en lång stavelse.
Om man icke — uttryckligen eller underförstådt — låter
den regeln gälla i rättstavningsläran, att de formellt sammansatta
och de genom obetonadt prefix bildade orden äro likstälda med
värkliga sammansättningar, så kan man aldrig nå till en ur
språklig synpunkt naturlig beteckning. Så vidt jag vet, ha
emellertid de svenska ortograferna hittills i denna punkt litat så
mycket på den instinktiva språkkänslans vägledande makt, att de
icke aktat nödigt upptaga någon regel för dessa fall.
De sista anmärkningarna ha fört oss något bort från vår
närmaste uppgift. Jag påminner om att vi funnit, huru vid
stavningen af sammansatta ord den fonetiska grundsatsen måste stå
tillbaka för tydlighetens fordran att de särskilda orddelarna så
mycket som möjligt bibehålla sin ursprungliga beteckning.
Kan nu denna grundsats om skriftens relativa självständighet
i förhållande till uttalet få någon tillämpning jämväl inom det
osammansatta ordet? I många fall förmår man ju inom detta
skilja mellan stam och afledning eller böjningsändelse; frågan blir
alltså, huruvida fogarna mellan dessa beståndsdelar äro så lösa,
att också här hvartdera eller ettdera elementets stavning i någon
mån kan vara konstant, oberoende af den tillfälliga förbindelse
det ingått.
Rättstavningssällskapet vill endast för några mycket få
speciella fall medgiva detta. Undantagen gälla de tio ändelserna -inna,
-era, -eri, -dom, -het, -skap, -bar, -sam och -(en)tlig, samt -ska
när det lägges till ord på -or. Det är endast på grund af dessa
undantag, som man slipper att skriva taksam, vesentlig, enligt
de regler som bjuda, att långt konsonantljud framför konsonant
tecknas enkelt (med ett par inskränkningar), samt att ä-ljudet i
obetonad förstavelse tecknas med e.
Låt oss se till, hvart man kommer, om man stannar vid
dessa få undantagsfall. Då de utländska orden i detta hänseende
äro synnerligen upplysande, kunna vi till en början taga dem i
betraktande, så mycket hällre, som de i sällskapets regler spela
en större roll än i vanliga ortografiska läroböcker och tydligen i
icke ringa mån varit bestämmande för reglernas formulering.
Det är särskildt en omständighet, som här blir af betydelse,
den nämligen, att de utländska och speciellt de romanska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
