Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samhörighetslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATUR OCH ONATUR T FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING. 35
nitiv till imperfektum! Här har den omedvetna lagens
tillämpning varit till förfång, liksom den är det i motsatt riktning, när
den alstrar ett olyckligt gort för gjort.
I andra fall blir samma lag till gagn. Det torde finnas
många rättstavningsläror, som icke upptaga någon regel om
att förgången tid af tjuta icke efter vanlig ordning tecknas köt
utan tjöt, och motsvarande form af ljuga icke jög utan ljög.
Och dock har väl ytterst sällan ett stavfel på dessa ord
förekommit hos den lärjunge, som varit förtrogen med
stamformernas utseende.
Det må tilläggas, att just samma inrotade sinne för
ordning och symmetri, som röjer sig i de sistnämda formernas
stavning, varit värksamt redan vid skapandet af själva de talade
formerna. Man böjde dessa ord fordom skjuta, sköt (med hårdt
k\ skutit, -+- ljuga, log, lugtt (jfr bjuda, böd, budtt); /-ljudet har
sedan från ordets allmännaste form följt med in i de övriga.
Vi ha genom det som nyss anförts redan kommit ett stycke
in i frågan om samhörighetslagens tillämpning på stavningen af
böjda ord. Låt oss se till, i hvilken utsträckning denna lag
genomförts inom vanlig svensk skrift.
Vår ortografi har icke få brister, icke få besynnerliga nycker,
som högljudt ropa på förbättring och tukt. Men den har också
sina förtjänster, son) vi icke skola glömma. Under det att jag
efterspanat samhörighetslagens uttryck särskildt i vår svenska skrift,
har jag funnit, att denna lag, formulerad på det mera speciella
sätt, som strax skall angivas, hos oss är genomförd med en
konsekvens och en noggrannhet, som i sanning är förundransvärd.
Och ännu mera stiger förvåningen, när man upptäcker, att
denna storartade konsekvens i det hela kan sägas vara en
skapelse af en föga reflekterande instinkt. Åtminstone har regeln
hittills, så vidt jag känner, aldrig varit formulerad, och dock kan
man följa dess historia tillbaka i tiden bortom alla kända
svenska ortografer.
De få afvikelser, som stå att uppvisa, äro faktiskt till
väsentlig del uppkomna just genom ett opåkalladt ingripande af
senare tiders stavningsförbättrare, som ej mäktat fatta
planmässigheten i det hela. RYDQVIST, som med alla sina stora förtjänster
om vår språkforskning hade ett föga lyckligt grepp på ortografiska
frågor, röjde detta visserligen mast däri, att han satte sig emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
