Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samhörighetslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING.
förkorta den långa vokalen, såsom borde ske, ifall d
assimilerades. Då nu, såsom vi senare skola närmare omtala, det är
det noggrannaste och icke det vanligaste uttalet, som måste
vara rättstavningens norm, får man icke så utan vidare kasta
dt över bord såsom en helt och hållet ofonetisk beteckning.
Till den ingalunda lätta frågan om dt återkomma vi
emellertid i det följande. Alldeles i strid mot lagen vore det tyd- ,
ligen att bibehålla stamordets d i killing, anka^ så att man i
stället för dessa former skreve kidling, andka.
Med hvilken förvånande konsekvens samhörighetslagen
till-lämpats inom vår ortografi, skall man lätt finna, om man i
AURÉNS eller FLODSTRÖMS rättstavningsläror efterser de
paragrafer, som handla om böjda och afledda ords teckning. Det
visar sig där, att de få afvikelser, som förekomma, till största
delen grunda sig på den under senaste tid uppkomna
smaken att förenkla konsonanter i ställningar, där de förut skrevos
dubbla.
Anser man lagen förtjent att hållas vid makt, kunna också
dessa undantag nästan alla aflägsnas utan att Ögat synnerligen stötes.
Detta är emellertid just frågan: förtjenar lagen att
fortfarande hållas vid makt?
För min del tvekar jag ej om svaret. Visserligen faller
det mig ej in att påstå, att just en så formulerad regel bildar
den enda möjliga grundvalen för en god ortografi. Olika språk
kunna i detta hänseende ha olika krav, hvarvid mycket beror
pä regelbundenheten i deras byggnad. Nogsamt inser jag också,
att lagen i vissa af sina yttersta konsekvenser leder till
ortografiska svårigheter. Jag yrkar därför ingalunda, att man med
doktrinär ensidighet skall hålla fast vid den i hvarje enskildt fall.
En sund och praktisk ortografi måste alltid innebära en
kompromiss mellan skilda grundsatser.
Men därom är jag förvissad, att samhörighetslagen hvilar
på en så fast och bred psykologisk grundval, att den framgent
som hittiUs måste i väsentlig mån vara bestämmande för vår
skrift.
I det föregående ha vi sett, att Rättstavningssällskapets
försök att kringgå denna lag invecklat det i stora svårigheter, ända
därhän att undantagen, orn de samlades, skulle växa dess regler
över huvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
