56 (Natur och onatur i fråga om svensk rättstavning)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dubbelkonsonant

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han skiljer i sin uppsats mellan »Hufvud-Ljud», d. ä. sådana
stavelser »som falla under röstens utstötning», och »Bi-Ljud»,
sådana stavelser, som »alltjämt sakna utstötning äller vigt på sig
af rösten». De förra stavelserna, som »bemärka Hufvud-Tankar »>
nyttja dubbelkonsonant och föredraga vokalerna ä och å; de
senare, som »bemärka Bi-Tankar» (språkets formella element,,
böjningsändelser, pronomina o. d.), tecknas med enkelkonsonant
och hava vokalerna e och o. LAUREL sätter till och med sin
för den tiden mycket skarpsinniga iakttagelse på rim. Hans
ortografiska poem är visserligen något knaggligt:

Mot Hufvud-Tankar Hufvud-Ljud,
Och mot Bi-Tankar Bi-Ljud är.
Olika Ljud olika Skrud
Ej mot men med Naturen bär.
Ty skrifves Hufvud-ord full-rent
Men Bi-ord känn ej skrifvas så,
Som med ett annat Ljud förent,
En annan Teckning måste få.
O. s. v.

I Tyskland har man på samma sätt som hos oss enkel
konsonant i många obetonade småord: an, in, mit, von, ab, ob,
bis, es, was m. fl.; också i ett hjälpvärb bin, däremot icke i kann.
I fråga om an och in har säkert den tyska ortografien påvärkat
vår, ty båda orden äro visserligen hos tyskarna obetonade, men
icke ofta hos oss, särskildt icke an.

Alldeles riktigt ur fonetisk synpunkt är tyskarnas
ortografiska särskiljande mellan substantivet Mann och det obestämda
pronominet man. Också danskarna skilja på samma sätt mellan
Mand och man (-nd motsvarar i danskan vårt -nn). Såväl
LYTTKENS och WULFF som Rättstavningssällskapet vilja, att vi
hos oss skola införa samma differentiering.

Rättstavningssällskapet är i detta fall något inkonsekvent.
Vi ega i vårt språk redan ett annat ordpar, som på grund af
olika betoningsgrad antagit olika stavning. Vi skriva och när
ordet är obetonadt, ock när det är betonadt. Såsom KOCK
påvisat (Studier i fornsvensk ljudlära I, 76 ff.), har formen och
fordom uttalats med tyskt ch-ljud, uppkommet genom försvagning
af det ursprungliga k-ljudet. Ordets slutkonsonant är numera
nästan öfverallt i Sverge försvunnet ur hvardagstalet, just på
grund af tonlösheten. Den betonade formens k har däremot

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/onatur/0058.html

		Natur och onatur i fråga om svensk rättstavning / 56 (1886) Author: Esaias Tegnér Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|