Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dubbelkonsonant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
danskarna »du er god» utan »du är god», icke »större en» utan
»större än» (danskt end), icke »jag eler du» utan »jag eller du»
o. s. v. För teckningen up, som Rättstavningsmötet önskade
införa, saknas tillräckligt skäl, ty ordet är vanligen betonadt.
Dess forna tonlösa form har förlorat ej blott sin konsonantlängd
utan ock sitt begynnelseljud; formen återfinnes som bekant i vårt
på, af upå, en beteckning, som man, efter hvad nämndt är, träffar
hos STIERNHIELM o. a.
Flera exempel ha i det föregående anförts, som ådagalägga,
huru föga lyckligt Rättstavningssällskapet uppfattat begreppen
sammansättning och afledning. Följderna af det felaktiga
betraktelsesättet visa sig särskildt genom enkelskrivning af ljud,
som obestridligen ha rätt att tecknas dubbelt. Om sällskapet
följer sina regler, såsom de nu äro affattade, måste det skriva
icke blott vilkor och alvar — dessa oriktiga former ser man
även hos andra ny- och gammalmodiga ortografer — utan till
och med inbila, markata, virvar (delade inb-ila, mark-ata,
virv-ar), och dylikt. Anmärkningen att ej tillräckligt hava fasthållit
begreppet formell sammansättning såsom vägledande vid
rättstavningen, träffar i någon liten mån också LYTTKENS och WULFF.
Även de skriva vilkor, alvar. Vore dessa former en gång fast
rotade i vår rättstavning, finge man kanske tåla sig med dem,
såsom vi väl få fördraga skorsten, lispund, arvode, salpeter, hvilka
alla rätteligen borde sluta sin första stavelse med dubbelkonsonant.
Almosa torde kunna rättas till allmosa. Några andra ord, såsom
härbärge, arbete, hälvete, persilja, biskop, ha vacklande uttal, och
må därför stå oförändrade. Men då formen villkor redan är
ganska vanlig och formen allvar nästan ensamt bruklig, finnes
alls intet skäl att här förenkla. Lika litet bör man skriva
ensama, tacksamast med enkelt m, så länge man tecknar de
ävenledes formellt fast ej historiskt sedt sammansatta orden färnbock (af
ortnamnet Fernambuco) och kardemumma (på latin cardamomum)
med ck och mm. Sådana, likadana, ungdomen kunna uttalas med
lång vokal i nästsista stavelsen och äro därför ej likartade med
ensamma. Miskund bor få dubbelt s lika väl som misskänd.
Den mot analogien af andra ord med samma prefix stridande
förenklingen beror troligen på uttalet misskúnd; ännu säga vi
stundom miskúndlig, miskúndsam. Spillkum sammanhänger för
vår språkkänsla med spilla och bör ha två l, i plur. också två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
