Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ä-ljudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wulff ha däremot, här som annars, ärligt låtit leda sig af
uttalet och endast jämkat sin beteckning efter bruket, när de
befarat att en ändring skulle synas för motbjudande.
Vid sidan af Rättstavningssällskapets och Lyttkens-Wulffs
förslag har man nu också att tänka på det Hazeliska och på
Stockholms Läraresällskaps, hvart på sitt sätt afvikande från den
gamla ordningen.
Då villervallan och meningsskiljaktigheterna redan äro så
stora, kan det tyckas oförsynt att komma med ännu ett
förslag. Det måste ju bidraga till att »make confusion worse
confounded». Jag vågar likväl tro, att mitt förslag framför
Lyttkens och Wulffs skall ha fördelen af enklare regler, medan
det å andra sidan skall visa mera hänsyn dels mot uttalet, dels
mot bruket än Rättstavningssällskapets. Från det senare skiljer
det sig för övrigt mindre i sak än i form; jag tror mig ha givit
mitt förslag en affattning, som bättre antyder den naturenliga
grundval, på hvilken beteckningen hvilar.
Huvudreglerna — från hvilka några få undantag finnas,
om hvilka sedan — bliva följande, naturligtvis uppfattade med
den inskränkning, som kräves af samhörighetslagen:
1. Det obestämda ä- eller e-ljudet i (slutna) tonlösa stavelser
tecknas med e.
2. Långt ä-ljud tecknas med ä.
3. Kort ä-ljud tecknas med ä, utom i formellt utländska
ord, där det skrives med e.
Vi skola något närmare betrakta dessa regler, men
anmärka först att vi, såsom alla föregående ortografer,
naturligtvis bortse från den i vissa delar af vårt land, särskildt i
huvudstadstrakten, förekommande dialektiska sammanblandningen af
e-och ä-ljuden. En Upplänning är ingen kompetent domare i
ä-frågan, icke häller en finne eller gottlänning; se Lundells
föreläsningar sid. 59 f., 118 f.
1. Om det obetonade ljudet har jag redan uttalat min
åsikt, att det bör tecknas med e, såsom hittills varit vanligt. Jag
har ock antydt att regeln blott har betydelse för slutna
förstavelser. När i några få undantagsfall ä höres i öppen förstavelse,
måste också ä skrivas; det vore vilseledande att med samma
bokstav teckna så skilda ljud som de två första vokalerna i eklärera.
Rättstavningssällskapet yrkar visserligen att vi skola skriva också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
