Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ä-ljudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främmande. De kännetecken det härvid använder, äro dels ett
mera yttre och handgripligt, dels andra af mera ideell natur.
Det yttre kännetecknet ligger i akcenten. När ett ord, utan
att kunna upplösas i svensk-klingande delar, såsom t. ex. förstå,
bestå, har tonen på annan stavelse än den första, är det för känslan
gärna utländskt, det må än så mycket ha vuxit på inhemsk mark.
Bolina (af boglina), skavank (af skad-vank eller enligt Rietz
skaf-vank), manet (af det gamla mar, ’hav’, och net, netla ’nässla’)
— dessa och andra dylika ord gälla för vår känsla såsom utländska.
Likså är predika för oss ett utländskt ord, däremot præke för
danskarna ett inhemskt, fastän förmodligen båda språken samtidigt
gjort detta gamla lån. Det latinska advocatus räkna vi under formen
advokat som ett utländskt ord, men under formen fogde som ett
svenskt.
På mindre mekaniskt sätt men nästan lika säkert spårar
vår språkliga känsla främlingar i ord sådana som kaschmir,
premium, kustos, monitor. Dels dessa ords ljudsystem dels deras
grammatiska form och särskildt deras ändelser, som icke följa
de inhemska analogierna, lemna här kännetecknet. Fall finnas
naturligtvis, där språksinnet icke med säkerhet kan göra detta
slags slutsatser.
I likhet med alla ortografer, som försöka lagstifta for
ä-ljudet, anser jag det oundvikligt att iakttaga en viss
återhållsamhet vid insättandet af ä i de utländska orden. Det är ju
på sitt sätt befogadt och naturligt, att uttryck, som för
språkkänslan gälla såsom främmande, också för ögat kunna bära en något
främmande dräkt. Blott de fullt naturaliserade lånorden kunna
fordra att alldeles likställas med det inhemska ordförrådet.
Se vi nu till, huru rättstavningen i fråga om det korta
ä-ljudet bör gestalta sig, när denna synpunkt genomföres, så faller
den slutsatsen genast i ögonen, att ä-ljudet i enstaviga ord
endast i ytterst sällsynta fall kan ha rätt till någon annan
beteckning än det inhemska ä. Hvarken akcentförhållanden eller
ändelser kunna röja så korta ord såsom främlingar. Vi
uppställa alltså som regel: i enstaviga ord tecknas ä-ljudet med ä.
Regeln vållar ändringar både i vissa inhemska ord och i
vissa utifrån komna. Rubbningarna bliva dock icke så
synnerligen många, när man frånräknar de fall, där reformen redan
nu håller på att genomföras i våra skolor, dels genom Sundéns,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
