Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ä-ljudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa tal med sifferbeteckning, så försvinner det mästa af
betänkligheten. Härtill kommer, att ä redan börjar bli allmänt i
räkneorden tvänne och fjärde, och att det af Stockholms
Läraresällskap är antaget också för sjätte.
Något större blir svårigheten att uppdraga gränsen mellan
e och ä i de flerstaviga orden.
Så mycket följer emellertid af den uppställda regeln, att
i allmänhet ord, som börja med obetonad stavelse, gälla för
utländska och tecknas med e. Vi slippa sålunda de ej lätt
antagliga formerna exämpel, ärrande, divärse, eläktrisk, lakäj och
liknande, som Lyttkens och Wulff af sitt system funnit sig
tvungna att tillstyrka.
Några få utländska ord af detta slag ha emellertid redan ä i
enlighet med både uttalet och etymologien, och det kan, enligt
min tanke, ej vara tal om att nu vilja tränga dem tillbaka till
en beteckning, som i sig själv naturligtvis är mindre god.
Rättstavningssällskapet synes emellertid vilja skriva portrett, retrett,
adrett, liksom det under å-ljudet föreslår att teckna aplod för
applåd. Skälet är uppenbarligen i båda fallen önskan att få
reglerna fria från undantag. Men ett sådant tillvägagående af en
ortograf förefaller mig vara ungefär som om en grammatiker, sedan
han gjort upp ett skema för de oregelbundna värbens böjning,
företoge sig att normalisera och förbättra de motspänstiga exemplar,
som icke ville foga sig i hans system utan röjde tendens
att i en eller annan form bli regelbundna. Då vi
naturligtvis önska, att ä-tecknet en gång skall komma till sin rätt också
i lånord, så må vi ej fördriva det från de ord, som det redan
erövrat; de understödja ju en blivande reform. Ord sådana
som porträtt må alltså få gälla som undantag, intill dess de bli
regel. Sällskapet har själv unnat ett liknande undantagsrum åt
former på -äng: maräng, basäng o. d.
Bland flerstaviga ord med betonad första stavelse, ord
sådana som rektor, lexikon, har man vanligen endast ändelsens
form till ledning, när man vill afgöra om ordet är inhemskt
eller främmande. I de fall där känslan utan tveksamhet uppfattar
ordet som inhemskt, bör också dess ä-ljud tecknas med ä, ordet
må för övrigt, historiskt sedt, vara hur mycket främling som
hälst i språket. Ängel, pänna, pänning, pänsel böra därför
skrivas med ä, lika väl som svängel, ränna, ränning, känsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
