Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ir4 NATUR OCH ONATUR t FRÅGA ÖM SV. RÄTTSTAVNING.
hvilka orden äro hämtade, finna den främmande beteckningen
mera naturlig än en som följer svenska skrivlagar. Det är
obekvämt att ha två -skilda former för ett ord som språkkänslan
uppfattar som enhetligt. Den som är hemmastadd med
fransmännens skriftsystem underkastar sig en uppoffring, när han i
svensk skrift ändrar t. ex. corps till kår; och han är ej skyldig
att göra en sådan uppoffring, om ej det ord som frågan gäller
väfkligen har en någorlunda allmän spridning i sådana* svenska
kretsar, för hvilka fransmännens beteckning är alldeles främmande.
Denna viktiga synpunkt vid nationaliseringen af lånords
stavning har med orätt hittills varit alldeles förbisedd.
En afgjord fördel har sch framför sj vid försvenskningar
af främmande ord: den att mindre ändra deras utseende.
Först och främst gäller detta naturligtvis om de tyska
orden, då ju dessa alltid redan ha samma beteckning: schakt*
schattera, schack, schäferi, bischoff, Airst/i-fångare o. s. v.
Mar-schalk, schabrak, scharlakan, ha sitt .jr^-ljud närmast från tyskan,
och de böra ej hädanefter få tynga vår rättstavning med en
särskild regel.
Men också fransmännens vanligaste ^//-tecken, ^ändras
lättare till sch än till sj. Vi hava redan, visserligen delvis
efter tyskt mönster, schas, schavott, schablun eller schamplun,
schagräng, schack (fr. choc), schasa bort (fr; chasser), schalottAife
(fr. échalotte, lat. cepa ascalonica, lök1 från Askalon) m. fl., för att
icke tala om kapuschong, manschett, bresch, plysch (fr. peluché),
retusch (fr. retouché) o. d.; och jag tror att vi utan svårighet kunna
besluta oss för scharad, scharlatan, s champinjon, s charpi, s choklad,
schiffonjé, schikan o’ch andra. Flera af dessa former, t. ex.
schoklad, schikan, finner man redan så tidigt som hos MOBERG
(1825).
Också det ängelska sh kan jämförelsevis lätt ombildas till
sch. Schagg är redan vanligt, likaså schellak (egentligen
shell-lac »skal-lack»), schal har på sista tiden börjat växla med sjal
men är dock ännu kanske brukligast; schoddy och scherry följa
lätt med.
På detta sätt får man utan att synnerligen mycket aflägsna
sig från vahligt bruk en gemensam beteckning för sch -ljudet i
nästan alla de för språksinnet visserligen utländska men dock
någorlunda bekanta ord, som hava värklig betydelse för svensk
rättstavning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
