Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrivspråk, lässpråk, talspråk - Stavelsedelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING. 127
Rättstavningssällskapet utesluter också i flera andra fall
stäver som ej höras i vanligt tal; Jäg skall blott nämna karl,
som ändras till kar* Vid första påseendet förefaller denna ändring
lätt och fullt berättigad, ty man gör ju allmänt en uttalsskillnad
mellan detta karl och personnamnet Karl. Uttalet kar är också
ganska gammalt; redan i skrifter från y i5oo-talet har jag sett
Dalkar anar, och formen karmafyer är ännu äldre.
Vid närmare betraktande finner man dock att ändringen
invecklar oss i svårigheter. Först och främst är karl som
högtidligt uttal ännu icke alldeles försvunnet ; våra skalder rimma allmänt
karl med jarl utan att någon stötes däraf. Vidare ha vi åtskilliga
sammansättningar, där / åtminstone kan höras och där det i själva.
värket ofta höres. Rättstavningssällskapet måste själv erkänna /
i &zr/#-tag, således- väl också i karla-kar (plur. kar lä-kårar*}}.
Jag är slutligen säker att det poetiskt färgade dagakarl, liksom
även t. ex. ett parodiskt högstämdt efter ungkarlased, hälst skall
och i hvarje fall utan anstöt kan framsägas med hprbart /,
Under sådana förhållanden anser jag en ändring af ordet
ännu ej befogad. Den ortografiska vinst man gjorde skulle mer
än uppvägas af besväret att ha särskilda regler för ordets
sekundära bildningar och dess användning i olika stilarter. Härtill
kommer att sammanhörande ord på ett för känslan sårande sätt
skulle ryckas i sär genom olika beteckning. I danskan har icke
/men däremot r försvunnit ur detta ord; dock skriver man det
fortfarande Karl.
Om den viktiga och svåra stavélsedelningsfrågan kan jag
ej underlåta att säga några ord, ehuru jag ej vill inlåta -mig på
frågans detaljer.
Vårt nuvarande sätt att dela ord har ofta nog varit utsatt
för kritik. Redan på i6oo-talet förordade TJÄLLMAN delningen
vakt-a i st. f. vak-ta. På sista tiden har en sådan delning efter
»grundstavelse» eller efter »Ijtldstavelse» af ganska många
påyrkats och af en och annan till och med praktiserats.
Det skäl som talar för en sådan ändring är att onek*
ligen vår nuvarande ordning för en nybörjare kan vara
missledande. Abecedarien som stavar r, y, k: ryk har nog svårt att
\ir ryk-te få fråm annat än ett imperfektum af ryka. Han skulle
bättre förstå ett rykt-e.’ Ävenså1 skulle ett k och ett g lättare af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
