Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutanmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14-2 NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING.
om du ej själv är i tillfälle att ändra din skrift. Du kommer
naturligtvis att i någon mån synas gammalmodig för det yngre
släktet. Men då den ortografiska skillnaden ej är större än här
föreslagits, blir det icke så farligt med gammalmodigheten. Helt
annorlunda om reformen vore radikal. Då förvandlades de äldre
i de yngres ögon till värkliga antediluvianer, och införandet af
en sådan sakernas ordning kunde med skäl anses vara ej blott
en orättvisa mot de äldre, utan i själva värket också en
orättvisa mot de yngre, genom de faror för deras pietetssinne som
det skulle innebära.
I våra dagar sker ingen stavningsförbättring af sig själv.
Så snart de literära förhållandena hos något folk vunnit en viss
stadga, har rättstavningen en naturlig benägenhet att stelna. Såsom
gamla städer ha krokiga gator, så ha därför också folk med
tidigt utvecklad literatur vanligen dålig rättstavning. Blott
genom planmässigt företagen reglering bli gamla stadsgator räta
och gammal rättstavning vänd att kallas ^’//stavning. Hos oss
har detta kulturområde först ganska sent vunnit någon fasthet,
knappt före detta århundrades början, Alla de ändringar, som
under vårt århundrade inträdt, ha däremot utgått från bestämdt
uppvisbara källor, vare sig från Svenska Akademien med LEOPOLD
och ENBERG och RYDQVIST, eller från Nordiska
Rättstavningsmötet, eller, hvad mindre punkter angår, från vissa enskilda
läroboksförfattare.
Den »jämna gången», till hvilken mången är så benägen att
sätta sin lit, är på rättstavningsområdet numera alldeles detsamma
som — stillastående. Önskar man en ändring här, så måste man
med fullt medvetande besluta sig därför.
Det är ej så lätt att uppgiva gamla vanor, och särskildt
synes det oss nästan som ett ingrepp i våra rättigheter, om någon
vill ändra vår skrift. Vårt skäl emot förändringar är nog innerst
ofta intet annat än det, som Jesper Ridefogd använder hos
HOLBERG : Först föler j eg i min Samvittighed — med andra ord,
skälet ligger i en kanske bedräglig känsla, icke i någon
grundad Övertygelse.
Och likväl är den fordran, som här ställes, på sitt sätt den
minsta och lättaste af alla. Den gäller blott att vi skola närma
oss till naturen.
När vi le åt barnets eller den obildades besynnerliga stav-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
