Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12
»Heroer bränvin!» lärer Burke ha sagt —
En väg, en flytande, till episkt rygte;
Detsamma våra nya hjeltar tyckte
Der de beskänkte sig af allan makt.
»Hurra! till Otaheiti!» skreks beställsamt,
Ett rop från slika sällar ganska sällsamt!
Den fagra ö, den alstringsrika jord,
De milda hjertan, fattigt enkla bord,
De öppna väsen, de förbindligt ljufva,
De drifter, hälften qvinna hälften dufva —
Hvad hade det för retande för män
Från skansen, som knappt egt en bostad än,
Att de nu sökte, sjelfviska till sinnes,
Den ro ej ens för stilla dygder finnes?
Ack! så är vår natur. Man skyndar sig
Till samma mål, fast ej på samma stig:
Vår börd, vår stam, vårt namn, vårt yttre läge,
Det lynne, sjelfva den gestalt vi ege,
Bestämmer detta svaga stoft långt mer
Än hvad man bortom horizonten ser.
Dock hviskar sakta än härinnanföre
En röst, bland njutning och triumfer hörd,
Att hvilken tro vi ha och hvad vi göre
Blir menskans samvete Guds vittnesbörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
