Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
15
9.
Polarsol reste sig ur djupets sängar
Och vinden ömsom teg och susade,
Hvars vingar öfver oceanens strängar
Som på en eolsharpa brusade.
Med tröga årtag båten hopplös flöt
Emot ett skär, som upp ur vattnet skjöt
Liksom ett moln i fjerran: och de skulle
Ej mera sammanträffa, skepp och julle!
Jag tänker ej förtälja deras nöd
Och räddning undan ögonskenlig död,
De dar af fara, nätter af förfäran,
Då hoppet var förbi, men icke äran;
Äll denna svält, som skafde köttet från,
Så knappt en moder skulle kännt sin son;
Hur matförrådet snart blef saltbegjutet,
Hur sjelfva hungern svalt sig trött på slutet;
Hur nyckfullt djupets makter sökte än
Förgöra dem, än läto dem igen
Med söndrig år och brutna krafter glida
Mot strömmen, der de icke hunno vida;
Och denna törst, af feberlik natur,
Som helsar som ett godt den kalla skur,
Som deras nakna lemmar öfvergjuter,
Och af ett nattligt störtregn rigtigt njuter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
