Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
16
Och samlar vätan in från duk och stång
För att få fukta gommen än en gång;
Och deras flykt från stammar som ej unde
Dem ens den gästfrihet som hafvet kunde;
Och hur de, lika vålnader, till slut
Förtäljde faror, sådana förut
Knappt hafvets häfder uppenbara låtit
Och männer bleknat för och qvinnor gråtit.
10.
Vi lemna dem åt deras öde, som
Blef hämnadt genast det blef lagdt i dagen,
Då förolämpad manstukt uppskrämd kom
Och yrkade med eftertryck på lagen.
Vi följa upphofsmannen — som belog
En näpst befarad först från fjerran stränder -
Långt öfver hafvet, samma väg han tog.
Ännu en gång de satte kurs på länder,
Der man är fri som fågeln, och dem de
Som fågelfria skulle återse.
Naturen och naturens gudom — qvinnan —
Bedårat dem derborta derförinnan,
Der ingen kom för att beifra brott,
Förutom domaren i hjertat blott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
