Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
29
Men, ankradt, ligga på den glatta ban
Lugnt som ett lejon sofvande i värmen,
Med små piroger kring sig, liksom svärmen
Af sommarbin som surra kring dess mahn.
11.
Den nya verlden åt den gamla sträckte
Sin bruna hand; och med förundran såg
Man på hvarann, men denna undran väckte
Det hjertliga å ömse sidor låg.
Till mötes kommo solens söner ärligt
Och deras döttrar ännu mera kärligt.
Till slut fann mången sjögast öfverallt
Det sköna trifvas under brun gestalt,
Hon åter vid det bleka fäst sitt öga,
Det var så hvitt der man ej sett det snöga!
Kapplöpningar och jagt till mörkan qväll,
Ett vänligt hus och hem i hvarje tjäll,
Och krok och nät, canoer under segel
På oceanens himmelsblåa spegel
Der öar blänkte liksom stjernor fram;
En sömn som efterträdde spring och glam,
Och palmens resliga dryad — som adlar
En stam der Bacchuspilten växer stor —
Hög, så att knappast örnen högre bor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
