Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
46
Och tumlande till hafvet kosan ställde,
Sken som en glimmande kristall, och vällde
Med flöden utan salt från topp till topp,
Till dess han tätt vid hafvets rand — förveten,
Frisk och förtröstansfull som skuldlösheten —
Stod glittrande på bergets ytterkant,
Liksom ett rådjur ser utför en brant,
Då hafvet, blånadt som de höga Alper,
Djupt under reste sina djerfva stalper.
Till detta källsprång rusade de först
Att släcka plågans och naturens törst
Och drucko, kastande sig ned framstupa,
I oafbrutna andedrag, i djupa,
Och sköljde såren sedan med sin hand —
Af jern de kunde vänta sig förband.
Så sågo de sig kring i dyster oro,
Förundrade, att dock så många voro
I lifvet än och utan bojor på,
Och sedan på hvarann, som för att få
Ett ord till tröst — men hvarje mun var sluten
Och rösten lika stum som kraften bruten.
4.
Med armarna i kors och dystert mod
Ett stycke från de andra Christian stod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
