Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
47
Hans hy, den kraftiga, af solen brända,
Var grå som bly, och håret stod på ända
Liksom en klase ormar som man skrämt,
Ett hår, som ringlade sig förr så jemnt.
Med hoptryckt mun, som hade han i sinne
Att stänga sjelfva andedrägten inne,
Och fastväxt som en huggen bild, och stum,
Han rörde sig.från klippan ej en tum;
Om man ej sett hur foten sakta ryckte
Och djupa spår i lösa mullen tryckte,
Man skulle trott att bilden allare’n
Förvandlats och förevigats i sten.
Ett par tre steg åt sidan Torquil stödde
Emot ett utsprång hufvudet, och blödde
Ur lätta sår — det värsta var inom;
Insjunkna ögonglober, och kring pannan
Blodsprängda lockar, buro vittne om
Att ej hans vanmakt just af ångest kom.
Vid Torquils sida brummade en annan,
Sträf som en björn, men hjelpsam som en vän,
Ben Bunting, som var sysselsatt att tvätta
Hans friska sår och hjelpa det till rätta
Och så tog till sin lilla nubb igen,
En kär trofé från segrar och reträtter,
Eu blänkfyr, tänd i tie tusen nätter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
