Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
51
Än öfverst på en krusig våg, och än
I dånet af ett öppnadt svalg igen,
Der flagor af en piskad fragga styrde
Och högt i luften liksom flingor yrde.
De skjöto ledigt genom sjön, som två
Små fåglar genom tunga moln och grå,
Som om de knappt af dessa män, som föddes
Till djupets lekkamrater, understöddes.
8.
Och hvem var hon, som först sprang upp på strand
— En nymf, från snäckan hoppande i land —
Med lemmar glänsande, med ögon ljufva
Och trofast glimmande, som på en dufva?
Ung Neuha sjelf, som nästan utan sans
I Torquils armar gjöt sin själ i hans,
Och log, och gret, och kramade den kära,
Som ville hon ej tro han var så nära,
Såg på hans sår förskräckt, men — tröstad se’n
Att det var lappri — log och gret igen:
Den krigardottern var ej van att svimma
För det hon såg en öppen skråma strimma.
Han lefde ju — hvad gjorde litet blod
Då i sin fulla blom minuten stod?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
