Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
52
Hon snyftade af glädje, stackars flicka,
Och hjertats slag så godt som hördes picka,
Ett Eden andades i sucken, som
Från det naiva, kära barnet kom.
9.
De trumpna männen rördes af att skåda
De begge ungas återseende;
Sjelf Christian såg väl torrögd på de båda,
Men med ett slags förtviflans leende
Och tankar sådana man har omsider
Vid minnet af försvunna bättre tider,
Då allting, ända till den sista skymt
Af Irisbågen, från vår himmel rymt.
»Om jag ej varit!» sade han, och vände
Sig bort, som om ett bittert stygn han kände,
Men såg på dem igen, liksom en björn
På sina ungar skådar ur sitt hörn,
Och återföll i sin försoffning sedan
Som frågade han efter intet redan.
10.
Det var ej mycken tid att grubbla bort,
Ty sjön vid udden fräste inom kort
Af fiendernas årslag. Hvarför väckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
