Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
66
Som när man finner sig ur stånd i godo
Förhandla om sitt lif. De tre, de stodo
Som fordomdags trehundraskaran stod
Och färgade Thermopylæ med blod;
Nej! icke så: ty saken, och ej blodet,
Är det som adlar — och förnedrar modet.
Everldligt namn de kunde ej med fog
Bak dödens töcken vänta sig, och hade
Ej heller fosterland, som tacksamt log
Igenom tårar och sin hyllning lade
Till seklernas beundran. På sin grift
De visste inga vittnen om bedrift,
Och hur de slösade med blod, så blefve
Vanäran den som eftermälet skrefve.
Det kände allihop, men närmast han
Som fört dem i förderfvet alle man
Och satt den framtid han kanhända egde
Uppå en enda träff — som stod och vägde —
Och nu, då tärningen var lyftad, såg
På förhand att hans fall i kastet låg.
Men flinthård stod han än på sista slutet,
Liksom ett stycke ur graniten brutet,
Och lade långsamt an med sitt gevär,
Mörk under ögat som ett åskmoln är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
