Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
33.
En stormig dag jag såg vid stranden
med avundsjukans stumma knot,
hur vågor, lossade ur banden,
sig smögo ömt kring hennes fot.[1]
Hur lycklig är du, fria bölja,
som den med smekningar får hölja!
Nej, aldrig i min värsta glöd,
då ungdomsblodet eldigt sjöd,
jag plågats av så häftig trånad
att kyssa små Armidors mund,
att smeka barm, så yppigt rund,
och kind, med färg av rosen lånad.
Nej, aldrig lidelsen så hett
har flammat och förbränt mitt vett!
34.
Ett fall jag icke nänns förtiga,
vars hågkomst än mig lycklig gör:
Hon ville upp i sadeln stiga,
och — hennes fot jag lätt berör.
Hur handen darrar, blicken frossar!
Hur pulsen bränner, kinden blossar
av en sekunds beröring blott!
Hur lycklig är stigbygelns lott!...
Dock nog om detta! Kvinnokönet
min lyras klang är knappast värt,
långt mindre då att hållas kärt,
ty jag gudnås har gjort det rönet:
falsk kvinnan är i blick och tal,
som foten smidig är och hal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
