Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag å min sida mig förklädde
också. Min gråt, mitt eget blod
jag girigt sög. Som marmorstod
för mig, Pygmalion, hon trädde —
en kall staty, ej ännu väckt
till liv av konstnärns andedräkt.
3.
Jag borde kanske här berätta
om gamla kärleksäventyr:
Temida, Dafne och Lileta.[1]
Ack, denna drömvärld från mig flyr.
En enda fanns dock bland dem alla,
som min en gång jag kunnat kalla.
Jag var förälskad... Hur och var?
Hur länge? Därpå ges ej svar.
Nu har för resten såret helnat.
Vad som har varit, har förgått,
och huvudsaken är nu blott,
att hjärtat längesen har stelnat.
För kärleken det nu är stängt
och djupt i gravens mörker sänkt.
4.
Jag tillstår öppet, att man borde
— vi män — så häpen icke bli,
för att vi oss till offer gjorde
för damernas koketteri.
Ju mer vår lidelse vi röja,
dess mer de sig däråt förnöja,
och oförlåtligt löjligt är
vårt passionerade begär.
Vi kräva kärleks lön. Vi vilja
ha gengäld för vårt hjärtas ve.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
