- Project Runeberg -  Eugen Onegin : roman på vers /
105

(1918) Author: Aleksandr Pusjkin Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte sången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


        10.

Av amman, som till råds hon sporde
och som allt skrock förstod sig på,
fick hon beskedet, att hon borde
i badstun duka bord för två.
Till mods så ängslig vart Tatiana,
och jag — vid tanken på Svjetlana —
är inte heller mindre full
av ängslan för Tatianas skull.
Sin sidengördel löst hon hade
och gick till sängs. I luftig dräkt
kring henne svepte Lel[1] sin fläkt.
Hon under huvudkudden lade
sin trolska spegel. Allt är lugnt
och stilla. Snart hon sover tungt.

        11.

I denna spöklikt hemska timma
Tatiana fick en sällsam dröm.
Hon tyckte, att i snö och dimma
hon kom till brädden av en ström,
som hennes väg på fältet korsar
och ner med dån i djupet forsar
bland is- och snöbetäckta block,
som sticka upp i tallös flock.
Av träd däröver blivit slagen
en bro, av kölden nitad fast,
men dock så bräcklig, att den brast,
om någon steg därpå. Betagen


[1] Lel är ett i gamla slaviska bröllopsvisor förekommande namn,
motsvarande det grekiska Hymen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onegin/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free