Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
14.
Hon sjunker ner i snöig driva
till knät. Av trädens vassa sting
hon klöses. Deras armar riva
ur örat hennes gyllne ring.
Ett busksnår hennes klänning rister;
sin våta sko i snön hon mister,
och hennes ylleduk till sist
slits sönder av en taggig kvist.
Av fruktan hela kroppen ryser
mer än av kölden, då förskräckt
hon känner björnens andedräkt,
som tätt bakom av vrede fnyser,
och snart hon märker, att hon har
ej längre mod och krafter kvar.
15.
I snön hon stupar. På minuten
med klorna björnen bytet tar.
Hon andas knappt, med blicken sluten,
som om hon redan sanslös var,
och rör sig ej. Den starke jätten
med bördan rusar över slätten
långt bort till ett förfallet hus,
utur vars gluggar tränger ljus.
Här björnen pekade med ramen
och sade med försmädligt grin:
"Välkommen! Här bor min kusin.
Nu kan du värma din lekamen."
Med denna hälsning av sin björn
Tatiana slängdes i ett hörn.
16.
Ur dvalan hon omsider rycktes.
Hon hör ett sorl och klang av glas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
