- Project Runeberg -  Eugen Onegin : roman på vers /
142

(1918) Author: Aleksandr Pusjkin Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte sången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och understundom hända kan det,
att någon fröken hit till landet
förirrar sig som sommargäst
att slippa stadens kvalm. Men bäst
som hennes häst på fältet travar,
hon varsebliver denna lund.
Hon dröjer här en liten stund
och nötta minnesskriften stavar
med Lenskijs namn. Kanhända då
det fuktas uti ögonvrå.

42.

När bort hon rider över fälten
i sakta skritt, hon tänker smått
med vemod på den fagre hjälten,
som föll för vännens grymma skott.
Hon ock den fagra Olga minnes.
Är hon bedrövad än till sinnes?
Kanske hon är en annans fru?
Och var är hennes syster nu?
Var är Onegin, han som flydde
från platsen? Denne pessimist,
som tron på idealet mist
och allt, vad kvinnor heter, skydde!
I sinom tid jag hoppas, att
den gynnaren vi hinna fatt.

43-

Dock ännu inte, kära vänner.
Han rymmer icke, och fastän
jag sympati för honom känner,
vi lämna för en stund vår vän.
Med åren styvna skaldens fingrar,
och rimmet ej så lätt sig slingrar
som förr, ty jag (allt kött är hö!)
i verskonst blivit något slö.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onegin/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free