- Project Runeberg -  Eugen Onegin : roman på vers /
168

(1918) Author: Aleksandr Pusjkin Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde sången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om Tanja kände till sånt där
och om hon varit riktigt kär.
Men intet kunde henne rycka
ur hennes tysta drömmeri,
och ingen inblick gav hon i
sin helgedom av sorg och lycka.
Hon satt där tyst uti sin vrå
och hörde, hörde dock ej på.

48.

Tatiana skulle velat blanda

sig i en god konversation,

men här, i denna sällskapsanda,

var rådande en tråkig ton.

Det språk, som dessa mänskor tala,

var tarvligt, orden triviala,

förtalet gäspande, ja, allt

var färglöst, cirklat, torrt och kallt.

I dessa hjärnor tanketomma

ej snillets groblad växte opp,

och intet halvkvävt löjes knopp

hann vecklas ut till yppig blomma.

Ja, inte till en dårskap ens

fanns det här nog intelligens.

49.

En klunga unga byråkrater

betrakta Tanja oförskräckt

och sen med högförnäma låter

de kritisera henne käckt.

En herre, känd som jovialisk,

fann henne ändå "idealisk"

och lutad mot en dörrpost fram

om henne skrev ett epigram.

Och furst Vjazemskij täcks sig sätta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onegin/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free