Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så blevo vi än mera skilda,
då han — Vladimir — dödad blev,
och mina sista känslor milda
jag ur mitt hjärta skonlöst drev.
Av hem, av vän jag intet visste;
jag följde frihetslustens bud
och sökte — lyckan. O, min Gud!
Hur grvmt, hur brottsligt jag tog miste!
Nej, om ock blott för en sekund,
att få i Eder närhet dröja,
att fånga upp från Eder mund
ett enda litet vänligt löje;
att få en blick, om än så kort,
från Edra ögon, att få trycka
Er hand och sedan blekna bort,
förvissna, dö . . . Se det är lycka!
Men allt är blott en fager dröm,
och Er jag ej beveka mäktar.
Snart rinner hän min levnads ström.
I fåfäng längtan jag försmäktar
och slösar fruktlöst bort de dar,
som ödet än mig unnat har.
Jag vet: mitt öde skall fullbordas.
Men innan timmen slagen är,
då jag i fuktig mull skall jordas,
vill jag Er se. Jag Er besvär . . .
Jag fruktar, att Ni blott skall gäcka
min bön, att den hos Eder blott
skall hat, förakt och klander väcka,
kanske ock ömkan med min lott.
Men om Ni visste, om Ni kände
en enda droppe av den flod
av lidelse, av det elände,
som sjuder i mitt heta blod!
Ack, endast önska att få ligga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
