Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En afton i Onkel Toms stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
gossar med blixtrande svarta ögon och runda, glänsande
kinder. Deras sysselsättning var att öfvervaka en systers
första försök i konsten att gå, hvilka, såsom vanligt i dylika
fall, bestodo i att komma upp på fötterna, för att efter ett
ögonblicks vacklande åt båda sidor falla öfver ända,
hvarvid hvarje misslyckadt försök helsades med höga bifallsrop
såsom visande ett afgjordt framsteg i konsten.
Ett bord med något giktbrütna ben var framdraget
framför elden och täckt med en duk; på bordet stodo tallrikar
och skålar i egendomliga mönster med hjerta färger samt
andra tecken till en snart börjande måltid. Vid bordet satt
onkel Tom, herr Shelbys bäste arbetare, och då han är
hjelten i vår berättelse, böra vi för våra läsare noggrant teckna
hans bild. Han var en storväxt, bredaxlad, kraftigt bygd
man med glänsande svart hudfärg och ett ansigte, i hvars
rent afrikanska anletsdrag var pregladt ett uttryck af allvar
och god omdömesförmåga, parad med en hög grad af
mildhet och välvilja. Hans utseende i dess helhet vittnade om
sjelfkänsla och värdighet och derjemte om pålitlighet och
okonstlad ödmjukhet.
Hans hela uppmärksamhet var för ögonblicket riktad
på en framför honom liggande griffeltafla, på hvilken han
långsamt och omsorgsfullt försökte göra en afskrift af några
bokstäfver, och verkstäldes denna öfning under
öfverinseende af unge mas’r George, en fint bygd, vacker gosse om
tretton år, som syntes fullkomligt uppbära sin värdighet som
lärare.
»Nej, icke på detta sätt, onkel Tom, icke på detta sätt»,
sade han muntert, då onkel Tom mödosamt drog ut
slutstrecket på ett g åt orätt håll; »detta blir ett g, förstår du.»
»Nej, men är det så?» sade onkel Tom med en min af
vördnad och beundran, då hans unge lärare till hans
upp-byggelse raskt ritade upp en hel mängd g:n ochq:n; derpå
fattade han griffeln med sina klumpiga fingrar och återtog
tåligt sina öfningar.
»Hur lätt de hvita hafva för att göra allt möjligt!»
sade taut Chloe, under ett uppehåll — hon höll på med att
smörja en pannkakslagg med en bit ister, som hon hade på
gaffeln. Hon betraktade unge master George med stolthet
och fortsatte: »Tänk, hur han kan läsa! Och skrifva också!
Och så kommer han till oss om aftnarne och föreläser och
undervisar oss! Det är riktigt intressant!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
