Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En afton i Onkel Toms stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
»Men, tant Chloe, jag har blifvit riktigt hungrig», sade
George, Ȋr ej kakan i den der kastrullen snart
färdig-gräddad"?»
»Nästan färdig, mas’r George», svarade tant Chloe, i det
hon lyfte på locket och synade kakan; »vackert
brunak-tig, en riktigt fin brun färg. Låt blott mig sköta om så’nt
här! För några dar se’n ville missis låta Sally försöka
grädda en kaka, bara för att lära sig, sade hon. ’O, gå åt
skogen, missis’, säger jag, det verkligen sårar mina känslor
att se goda gudsgåfvor förderfvade på detta sätt. Hela
kakan pösande åt ena sidan, ingen skapnad alls, icke mer
än på min sko — gå åt skogen!»
Och med detta uttryck af förakt för Sallys okunnighet
lyfte tant Chloe locket af kastrullen och bragte i ljuset en
vackert gräddad kaka, som hvilken stadskonditor som helst
kunnat vara stolt öfver. Då nu denna måltidens
hufvud-rätt lyckligt och väl var i ordning, började strax tant Chloe
med allt allvar styra och ställa för qvällsvarden.
»Hör upp, Moses och Peter, ur vägen med er,
negerungar! Gå undan, Polly, mitt sockergryn, så skall mamma
ge sin flicka något godt om en stund. Nu, mas’r George,
lägg undan böckerna, och sitt ned vid bordet hos min
gubbe, så skall jag bära fram maten och ha första
uppsättningen af pannkakor på era tallrikar inom mindre än ett
ögonblick.»
»De ville jag skulle komma hem till qvällsvarden»,
sade George, »men jag visste allt för väl, hvad jag visste,
för att bry mig derom, tant Chloe.»
»Såå, ni visste, ni hjertunge», sade tant Chloe, under
det hon lade upp en bel hög varma pannkakor på hans
tallrik; »jo, jo, ni visste, ni, att gamla tant skulle ha det
bästa för er. Jo, jo, ni är ej bortkommen, ni!»
Med dessa ord gaf tant Chloe George en liten vänlig
knuff, som hon menade vara ett godt skämt, och återvände
till sin pannkakslagg.
»Och nu till kakan», sade mas’r George, då arbetet med
pannkaksafdelningen började något mattas; »nu till kakan»,
och svängde dervid en stor knif öfver den nämnda rariteten.
»Hvad tar ni er till, mas’r George?» sade tant Chloe
häpen och fattade honom om handleden; »ni måtte väl ej
vilja skära kakan med den der slagtarknifven! Den
sjunker ju ihop och bela den vackra höjningen är sin kos! Nej,
här har jag en präktig, tunn knif, som jag håller skarp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
