Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En afton i Onkel Toms stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
och hade fått särskild tillåtelse att bevista sammankomsten,
gåfvo till bästa en bel hop diverse småsqvaller om hvad
som talades och gjordes bland deras herrskap och bland
grannarne, hvilket allt här meddelades och afhördes med
samma intresse, som historier af samma slag förmå väcka
i de högre kretsarne.
Efter en stnnd började sången, till alla de närvarandes
belåtenhet. Icke ens de obehagliga snörflande ’biljuden
förmådde förringa det gripande uttrycket i dessa af naturen
vackra röster, då de nu uppstämde sina på en gång vilda
och själfulla sånger. Texten utgjordes delvis af de vanliga
och välbekanta psalmer, som sjöngos i traktens kyrkor;
andra sånger åter, som uppsnappats vid predikomötena,
företedde en vildare och mera vexlande karakter.
Omqvädet i en af dessa sånger, som sjöngs med stor
kraft och djup rörelse, hade följande lydelse:
»På stridens fält att falla,
på stridens fält att falla
härligt är, min själ!»
I en annan särdeles omtyckt sång förekom det ofta
upprepade omqvädet:
»Se, jag går till ära; kommer du med mig?
Hör du englarösten, hur han ropar dig?
I den gyllne staden få vi evigt hem!»
1 andra sånger nämndes oupphörligt »Jordans
stränder», »Kanaans ängder» och »nya Jerusalem», ty negerns
natursinne, med dess lidelsefullhet och fantasirikedom,
tilltalas företrädesvis af sånger och uttryck, som äro lifligt
målande; hvarför ock under sången somliga sjöngo, andra
skrattade eller gräto, under det andra åter klappade med
händerna eller varmt skakade hand med hvarandra, som
om de redan lyckligt kommit öfver till flodens andra strand.
Derpå följde åtskilliga tal till uppmuntran
äfvensom meddelanden af upplefda erfarenheter, alltjemt
blandade med sånger. En gammal gråhårig qvinna, som
längesedan slutat arbeta men åtnjöt stor vördnad såsom ett slags
lefvande krönika om flydda tider, reste sig och talade, lutad
mot sin käpp:
»Hören, barn, jag är innerligt glad, att jag får se och
höra er alla ännu en gång, ty jag vet ej, hur snart jag får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
